Herr division 4Hemåt det bar - Heby seriesegrare 2026
Klubben från byn återvänder till Division 3 - där dem hör hemma
”Hemåt det bär, för varje minut”, så lyder den första raden i den klassiska marschsången ”Hemåt det bär”, något som sedan 40-talet har varit Heby AIFs kamplåt. Och efter att Strömsberg besegrade tabelltvåan Procyon kan de gulklädda konstatera att de har vunnit Division 4 2026.
Med 51 poäng efter 21 omgångar och endast två förluster under hela säsongen har HAIF varit dominanta från start. Man började säsongen med att vinna 6-1 mot Sunnersta 2, ett lag de inte lyckades besegra under fjolårssäsongen.
Heby tog grepp direkt, och släppte aldrig. Man har stått på förstaplatsen sedan omgång ett och trots flera utmanare står man nu även som segrare. Vinsten innebär att man nu tar klivet till Division 3, vilket inte är outforskad mark för klubben.
Under stora delar av sin historia har Heby spelat i Division 3. 1994 var man uppe i den tredje högsta serien och även 2007 och 2008 var man på fjärde nivån, men annars har trean varit HAIFs hem. 2021 var flera av de nuvarande spelarna med när Heby kom sist i trean, och sedan dess har klubben spelat i fyran. Den här perioden på fem år av spel i Division 4 är den längsta perioden i modern tid som Heby har gått utan att tillhöra Division 3. Men nu är sviten bruten.
Det som gör det här bruksortslaget så speciellt är att så många av deras spelare är från Heby eller de närliggande områdena. Om en spelare inte kommer från byn är de med stor sannolikhet från Enköping eller Morgongåva. Det här är en del av klubbens långsiktiga plan sedan deras nedflyttning 2021, att satsa ungt och satsa på eget.
Detta kan illustreras av att sju spelare från 2021 säsongen fortfarande är med i truppen och har stora roller. Bland dessa finner vi anfallsduon Linus Klinthammar och Edvin Cajander. De spelade majoriteten av säsongen i Division 3, när de var 18 respektive 17 år gamla. Det blev två mål var den säsongen, men duon höll ut och var kvar i Heby. Cajander missade 2022 och 2023 på grund av en ACL-skada, men sedan han kom till Heby har han inte spelat för något annat lag.
Klinthammars produktion har ökat stadigt sedan nedflyttningen, men nått en ny nivå i år. 15 mål på 20 matcher, och om man lägger ihop det med Cajanders 19 mål på 21 matcher så står duon för 34 mål, det motsvarar 50 % av alla Hebys mål den här säsongen. Guldduo.
Det finns fler noterbara spelare i truppen, som kapten Albin Gustafsson och den 07-födda målvakten Isak Fahlström, men det anmärkningsvärda är hur många av dessa som själva är från Heby, eller har haft släktingar som en gång varit byns stjärnor.
Mittfältsgeneralen Felix Ljungbergs morbror heter Pelle Johansson, ett namn som framkallar breda leenden och goda minnen om man nämner det kring Tegelvallen. Pelle var en stor talang på 80-talet och spelade till och med i Allsvenskan, men efter ett benbrott kom han åter hem till sin moderklubb Heby och var avgörande när klubben klev upp i Division 2 på 90-talet. Gubbarna vid Tegelvallen beskrev Pelle “som ett streck i luften när han flög och vann varje duell” och de tycker att Felix påminner lite om Pelle, med deras “HAIF-anda” och kämparglöd. Kanske kommer nästa generation gubbar tala om Ljungberg, Klinthammar och Cajander på samma sätt som Pelle talas om idag. Heby går ner från generation till generation.
Det här är en klubb byggd av byn, för byn. Det stämmer även för den stab som finns runt truppen. Tränare Johan Namerius, som hyllas för sitt sätt att hantera personer, har själv spelat i Heby.
Och listan av ordförande, materialare, kioskarbetare och andra “fixare” som en gång i tiden har burit den gula tröjan är för lång för att nämna här. “Det är väldigt familjärt, det känns som en familj”, säger Albin Gustafsson, en uppfattning som han delar med många, och det är inte svårt att hitta exempel på varför.
2023 översvämmades HAIFs hemmaplan Tegelvallen. Det var vatten upp till ribborna på målen, och man var tvungen att åka ut med båt till förrådet för att hämta material.
De som räddade Tegelvallen var ideella arbetare som gjorde det endast motiverade av sin kärlek för klubben. Tre år senare är Tegelvallen mäktigare än någonsin, med nya läktare, nya lokaler och en nylagd matta. Och med det har Tegelvallen kommit att bli en borg.
Från juni 2024 har Heby spelat 26 seriematcher på hemmaplan och endast förlorat två gånger. Den här säsongen gick de obesegrade på Tegelvallen fram till Gräsö kom på besök för en vecka sedan. När spelet har gått framåt har även Hebyborna dykt upp. 240 personer har i snitt besökt Tegelvallen per match i år, fler än någon annan plan i divisionen. För många är det nästan traditionellt att traska ner till Tegelvallen på helgerna och se de gulklädda spela fotboll. För många är det söner eller deras vänners söner som står på planen. De har fått se vinst efter vinst på den återuppstådda Tegelvallen.
Nästa år ska de få se Heby spela i Division 3 igen.
“Å vad jag längtar hem” lyder slutet på den första versen i Hemåt det bär, och inget kan bättre representera den här Hebysäsongen. Äntligen får de återvända hem.
Men efter den versen följer en refräng. En refräng som ännu inte är sjungen av Heby AIF.
