Herr division 3Upplands fallne prins - GUSK ska spela Division 4 för första gången på 26 år
År 2000 spelade GUSK senast i Division 4. Sedan dess blev man Upplands näst bästa herrlag, men det är en status man nu har tappat.
Under majoriteten av 2010-talet var Gamla Upsala SK den uppländska klubb på högsta nivå, efter Sirius på herrsidan. Detta är en klubb som länge spelade i Division 2 och satt precis utanför eliten, den största icke-professionella herrklubben i Uppland. Men tiden går och saker förändras. Strukturer bryts ner och den klubb som tidigare tydligt var Upplands prins, har nu tappat sin krona.
2021 kom GUSK tredje sist i Division 2 och året därpå spelade man Division 3 för första gången på 13 år. Och det såg ut som att man snabbt skulle återvända. Den andra säsongen i trean kom GUSK på andraplats och fick möjligheten att kvala om platsen till Division 2. Det finns matcher i klubbars historia som agerar som vägskäl. De matcherna som väcker “tänk om…” frågorna. För GUSK är kanske kvalreturen 2023 mot Forsbacka IK en sådan match. Hade man vunnit den hade GUSK gått vidare till den avgörande kvalrundan, och kanske bara kanske hade man då kunnat återvända till Division 2. Hade man vunnit den returen hade de kanske inte varit där de är idag. Men de vann inte. Forsbacka besegrade dem 3-1 på hemmaplan och sedan har det gått neråt för Gamla Upsala SK. Året efter kvalförlusten kom de fyra. Året efter det kom de åtta, och då överlevde de andan i halsen. Endast ett avgörande i andra halvlek på säsongens sista match tillät dem att ta sig över den negativa kvalplatsen och in på säker mark. Men varningsklockorna rang redan då. Och med det är vi framme vid 2026.
Inför sista omgången av Division 3 låg GUSK näst sist, men chansen fanns ändå att de skulle kunna slita sig förbi Österåker och IFK Uppsala för att undvika garanterad nedflyttning, men det krävde att både konkurrenterna förlorade stort, samtidigt som GUSK besegrade tabelltvåan Vallentuna hemma på Löten med marginal.
GUSK kliver ut på Lötens gräsplan med solen i ryggen och en, med tanke på omständigheterna, optimistisk publik.
De gulklädda måste gå framåt, de måste vinna och de måste göra det med fler mål för att ha en chans att undvika Division 4. Förhoppningarna är små, men de finns.
Det tar en minut, och sedan krossas de förhoppningarna. Vallentuna gör mål under 60 sekunder. GUSK får ett slag i magen, och gästerna från Stockholm fortsätter att slå. En kvart efter öppningsmålet kommer ett inlägg på bortre och Alan Naib gör 0-2. Tio minuter senare lyfter samma spelare bollen över Liam Andersson i GUSK-målet och det står 0-3 efter en spelad halvtimme. Hemmalaget försöker peppa varandra, “Kom igen grabbar, det är ingen som springer för i helvete”, hörs från planen men känslan som utstrålas är att spelarna vet. De vet att alla rimliga chanser är borta, att nedflyttning är oundvikligt.
Till andra halvlek har publiken glesnat, som om hoppet om överlevnad lämnade med dem. Solens strålar fortsätter att förgylla hemmalagets gula tröjor, förstärker deras färger likt ett försök att inspirera hopp. Men egentligen var allt hopp meningslöst, för IFK Uppsala leder bekvämt borta mot Sundbyberg, då spelar det ingen roll vad GUSK gör. Men ändå försöker hemmalaget klösa sig in i matchen, och reducerar med dryga 25 minuter kvar i ett försök att klättra upp för ett hål som aldrig har ett slut. Uppsalalaget kämpar och försöker strida in i det sista, de börjar skrika mer på domaren och mana varandra att gå framåt igen. Att dö en krigares död.
Men när Vallentuna kontrar in två mål de sista fem minuterna och domaren blåser av matchen är det inte vrål av smärta som ekar över Löten.
Det är bara ett dis av uppgivenhet. William Pettersson, GUSKs skadedrabbade målkung och vicekapten, sätter sig ner på planen. Han är ensam med den kaptensbindel han har kastat framför sig på marken, de fallande höstlöven runt honom. Hans ansikte är inte förvridet i sorg eller ilska, endast i vemodig acceptans.
Vissa andra spelare pratar lättsamt efter matchen och skrattar lite. Chansen att vara kvar i Division 3 var extremt låg inför matchen, men över 90 minuter på Löten så krossades den chansen och blev så liten att besvikelsen hade hunnit lämna flera av GUSK-spelarna när matchen blåstes av. De hade redan accepterat nederlaget.
På så sätt faller Upplands forna prins tillbaka till den regionala serien. År 2000 var senast de spelade i Division 4, majoriteten av GUSKs trupp var inte ens födda då. Det var en tid innan Gamla Upsala SK hade tagit klivet upp och blivit krönade Upplands näst bästa herrlag. En tid de nu återvänder till, utan kronan.
GUSK har fallit. Frågan är hur lågt.
