Herr division 2Den lilla storklubben – tredje gången gilt?
Från division 5 till toppen av tvåan på bara sju år. Men Sunnerstas framgångar sträcker sig längre än A-laget. Med tre starka seniorlag och en växande förening väcks frågan: tredje gången gilt 2027?
För sju år sedan spelade de i division 5. I dag utmanar de toppen av division 2, med flera av samma spelare som en gång tog de första stegen uppåt. Men Sunnersta AIF framgångssaga sträcker sig numera långt utanför A-lagets omklädningsrum. Ett ungt andralag utmanar i fyran, tredjelaget avancerar till femman och en växande ungdomsverksamhet har fått bättre förutsättningar på en nyrenoverad idrottsplats. Den lilla föreningen från södra Uppsala har aldrig varit större på fotbollsplanen. Men hur långt kan egentligen Sunnersta gå?
Det finns föreningar som bygger sina framgångar genom att byta ut nästan allting.
Spelare. Tränare. Organisationer. Ibland till och med sin identitet.
Och så finns det Sunnersta AIF.
En förening från södra Uppsala som under större delen av sin existens levt långt från svensk fotbolls finrum. En klubb vars historia inte är fylld av stora arenor, professionella kontrakt eller nationella rubriker.
Snarare av någonting betydligt vanligare.
Division 4. Division 5. Några år i trean. Sedan tillbaka igen.
Men under de senaste åren har någonting hänt med den gamla bilden av Sunnersta.
Herrlaget har klättrat genom seriesystemet i en takt som få hade kunnat föreställa sig. Spelare som en gång representerade klubben i division 5 har nu etablerat sig bland de främsta i division 2. Några har till och med blivit bäst i serien på sina positioner.
Samtidigt har föreningen vuxit omkring dem.
Ett andralag fyllt av unga spelare har varit med och utmanat om seriesegern i division 4. Ett tredjelag bestående av gamla Sunnerstaspelare har vunnit sin serie och avancerat till division 5. Ungdomsverksamheten växer, och på en nyrenoverad Sunnersta IP finns förutsättningar för en ännu större verksamhet.
Det är en utveckling som förtjänar att betraktas som någonting mer än ett enskilt fotbollslags sportsliga framgång.
För när säsongen 2026 summeras står Sunnersta inför ett märkligt konstaterande.
A-laget har för andra året i rad slutat trea i division 2.
Och ändå finns det skäl att tro att föreningens största framgångar fortfarande ligger framför den.
Trettio år av väntan
För att förstå vad Sunnersta har åstadkommit behöver man gå tillbaka till 1992.
Det var då föreningen för första gången nådde division 3. Under fem säsonger, fram till 1996, etablerade sig klubben på en nivå den aldrig tidigare hade spelat på. Som bäst slutade man femma, 1994.
Sedan tog det stopp.
Under de följande decennierna blev Sunnersta återigen en del av den uppländska breddfotbollens vardag. Klubben rörde sig mellan fyran och femman. Ibland gick det uppåt, ibland nedåt.
Så sent som 2019 spelade Sunnersta i division 5.
Det är en uppgift värd att dröja vid.
För 2019 är inte särskilt länge sedan. Det är inte en avlägsen epok med svartvita lagfotografier, utan en tid som flera av dagens spelare fortfarande har färskt i minnet.
Därifrån skulle någonting börja växa.
2021 vann man femman. Två år senare, 2023, vann man också fyran. Året därpå var man tillbaka i division 3 för första gången sedan 1996.
Det hade gått 28 år.
Men den här gången tänkte Sunnersta inte stanna särskilt länge.
Redan under återkomståret 2024 slutade man tvåa. Genom kvalspel säkrades ett historiskt avancemang till division 2.
En nivå föreningen aldrig tidigare hade spelat på.
Och väl där visade sig Sunnersta vara allt annat än en tillfällig besökare.
Debutsäsongen 2025 slutade med en tredjeplats. En prestation som i sig hade kunnat utgöra slutpunkten för en osannolik framgångssaga.
Men i Sunnersta var man inte färdig.
Inför 2026 förstärktes laget ytterligare. Bland annat anslöt Fabian Ahlstrand, en värvning som bidrog till att ge en redan stark spelargrupp ytterligare en skjuts.
Resultatet blev ännu en säsong i den absoluta toppen.
Den här gången var man dessutom med och utmanade om både seriesegern och kvalplatsen till division 1 ända in i den sista omgången.
Men där tog det stopp.
Efter 2–2 borta mot FC Gute och resultat som gick emot Uppsalalaget i de parallella matcherna slutade Sunnersta återigen trea.
För en utomstående är det en tredjeplats.
För den som känner till föreningens historia är det någonting betydligt större.
Spelarna som bar klubben uppåt
I modern fotboll har kontinuitet nästan blivit ett undantag.
Spelare kommer och går. Framgång föder intresse från andra klubbar. Varje avancemang medför nya krav och ofta nya ansikten.
Sunnersta har gått en annan väg.
Lagkapten Daniel Baban är en av symbolerna för föreningens utveckling.
Han har Sunnersta AIF som moderklubb och en historia i föreningens lägre divisioner. Men till skillnad från flera av sina lagkamrater var division 2 ingen okänd mark när Sunnersta väl tog steget upp.
Mellan 2019 och 2021 representerade han GUSK på just den nivån.
Medan moderklubben befann sig längre ned i seriesystemet fick Baban alltså erfarenhet av den fotboll som Sunnersta senare skulle nå för första gången.
Nu är han lagkapten för ett lag som inte längre nöjer sig med att bara tillhöra division 2.
Och han är långt ifrån ensam om att ha en lång historia i föreningen.
Adam Ledung. Oskar Boson. Oskar Lundqvist. Oskar Åström.
Namn som följt med genom seriesystemet. Spelare som inte bara känner varandra som lagkamrater, utan som har formats av samma matcher, samma motgångar och samma framgångar.
Spelare som var med när Sunnersta spelade division 5-fotboll.
Nu har de varit med och fört föreningen till två raka tredjeplatser i division 2.
Det är lätt att romantisera kontinuitet. Det är betydligt svårare att få den att fungera när motståndet blir bättre för varje år.
För varje avancemang brukar argumenten komma. Att tempot blir högre. Att fysiken inte räcker. Att det krävs spelare med erfarenhet från en annan nivå.
Men Sunnerstas stomme har gång på gång fått möjligheten att bevisa motsatsen.
Och kanske finns inget bättre exempel än Oskar Lundqvist.
Försvararen har inte bara följt med på resan. Han har vuxit med den. Från spel i de uppländska lokala serierna till att nu ha utsetts till årets bästa back i hela Division 2 Norra Svealand.
En individuell utmärkelse som också säger någonting om föreningens kollektiva utveckling.
Det är inte en spelare som värvats in för att ersätta den gamla generationen.
Det är en spelare från den gamla generationen som själv blivit en av seriens bästa.
Men alla som varit med och byggt upp Sunnersta spelar inte längre i A-laget.
Och det är här föreningens berättelse får ytterligare en dimension.
när karriären fortsätter – tre divisioner längre ned
För de flesta fotbollsspelare kommer förr eller senare en tid då prioriteringarna förändras.
Arbetet tar mer plats. Familjen kräver sitt. Tiden eller viljan att träna flera kvällar i veckan på en hög nationell nivå finns kanske inte längre.
Det brukar innebära ett avsked.
Från laget. Från omklädningsrummet. Ibland från fotbollen helt och hållet.
Men i Sunnersta finns en annan möjlighet.
Föreningens tredjelag består till stor del av tidigare Sunnerstaspelare som avslutat sina mer ambitiösa fotbollssatsningar, men som fortfarande vill fortsätta spela tillsammans och representera klubben.
En av dem är Carl Olingdal.
Han har, precis som flera av dagens A-lagsspelare, varit med under föreningens långa klättring genom seriesystemet. Men inför den senaste tiden valde han att lämna A-laget för spel i tredjelaget.
Det innebar inte att han lämnade Sunnersta.
Tvärtom.
Under 2026 vann tredjelaget sin serie och tog steget upp till division 5.
Därmed kommer Sunnersta nästa år att ha ett A-lag i division 2, ett andralag i division 4 och ett tredjelag i division 5.
För bara några år sedan var division 5 nivån där föreningens främsta herrlag hörde hemma.
Nu ska klubbens tredjelag spela där.
Det är en nästan svindlande illustration av hur mycket som förändrats på kort tid.
Men tredjelagets betydelse går inte enbart att mäta i tabellplaceringar.
Det handlar också om någonting som kan vara minst lika viktigt för en förenings långsiktiga utveckling.
Att människor stannar kvar.
Att spelare som lagt år av sina liv på föreningen fortfarande har en plats när deras egna ambitioner förändras.
Att den gemenskap som en gång byggde A-laget inte behöver upphöra bara för att fotbollssatsningen gör det.
Och att nya generationer samtidigt får utrymme att växa fram.
ungdomarna som redan knackar på
För parallellt med A-lagets framgångar och tredjelagets serieseger har Sunnerstas andralag genomfört en säsong som nästan försvunnit i skuggan av kampen om division 1.
Med en ung spelartrupp har laget varit med och utmanat om seriesegern i division 4 Uppland under stora delar av året.
Först under de avslutande omgångarna försvann möjligheten att vinna serien.
Till slut blev det en fjärdeplats.
En placering som hade varit anmärkningsvärd för många föreningars representationslag, men som Sunnersta alltså åstadkommit med sitt andralag.
Här finns också en viktig del av förklaringen till varför föreningens framtid ser så intressant ut.
För ett andralag som konkurrerar högt upp i division 4 är inte bara en sportslig framgång i sig.
Det skapar också ett betydligt mindre steg mellan ungdomsfotboll och seniorfotboll på hög nivå.
Unga spelare behöver inte nödvändigtvis kastas direkt från juniorfotboll till en nationell division 2-serie för att få utvecklande seniorfotboll.
De kan växa in i uppgiften.
Möta vuxna motståndare. Lära sig hantera det fysiska spelet. Utvecklas i en miljö där resultat fortfarande betyder någonting.
Och allt detta inom samma förening.
När Sunnerstas ungdomsverksamhet samtidigt växer blir den strukturen allt viktigare.
För det är en sak att bygga ett framgångsrikt A-lag.
Det är en annan att bygga en förening som också kan förse sitt A-lag med framtidens spelare.
Det senare är ofta betydligt svårare. En av Upplands största talalanger, Olle Andersson, spelade majoriteten av 2025 i just B-laget och i år var han så gott som ordinarie.
Uppsala har alltid funnits där
Sunnersta AIF är samtidigt en intressant berättelse om Uppsalas fotboll.
Under lång tid har IK Sirius varit stadens självklara fotbollsliga centrum. Den stora föreningen. Akademin dit unga talanger söker sig och där drömmen om elitfotboll ofta börjar.
Men alla når inte hela vägen fram.
Några lämnar akademin. Andra väljer en annan väg. För vissa blir seniorfotbollen i de mindre Uppsalaklubbarna möjligheten att fortsätta utvecklas på sina egna villkor.
Här har Sunnersta hittat en stor del av sin identitet.
Truppen består till övervägande del av Uppsalaspelare, där många har en bakgrund i Sirius akademiverksamhet.
Fotbollsspelare som delar en geografisk och fotbollsmässig historia, men som av olika anledningar valt eller fått fortsätta sina karriärer utanför stadens största klubb.
I Sunnersta har de fått någonting annat.
En möjlighet att bygga något tillsammans.
Det betyder däremot inte att föreningen har stängt dörren för omvärlden.
Värvningarna av bland andra Joel Allard och Jens Johansen visar att klubben också varit beredd att förstärka när det behövts. Allard har under året imponerat så pass mycket att han nominerats till årets mittfältare i division 2.
Och inför den här säsongen anslöt Fabian Ahlstrand.
En förstärkning som bidragit till att lyfta ett redan välfungerande lag ytterligare ett steg.
Där finns kanske en av förklaringarna till framgången.
Sunnersta har inte försökt ersätta sin identitet med någonting nytt.
Man har förstärkt det som redan fungerade.
Och med en allt starkare egen ungdoms- och seniorverksamhet finns möjligheten att i framtiden minska beroendet av spelare som utbildats någon annanstans.
För föreningen som under lång tid tagit emot spelare från Uppsalas större fotbollsmiljöer håller nu på att bygga en allt mer komplett sådan på egen hand.
En idrottsplats för en växande förening
Men en förening kan inte växa enbart genom resultaten på fotbollsplanen.
Den behöver också någonstans att växa.
Här spelar Sunnersta IP en central roll.
Den nyrenoverade idrottsplatsen ger föreningen bättre förutsättningar att utveckla sin verksamhet i takt med att antalet spelare, lag och ambitioner ökar.
För bakom varje framgångsrikt seniorlag finns en vardag som sällan syns i tabellerna.
Träningstider som ska fördelas. Ungdomslag som behöver planer. Ledare som ska rekryteras. Spelare som ska utvecklas. Föräldrar och ideella krafter som får verksamheten att fungera.
Det är i den vardagen som en förenings verkliga storlek ofta avgörs.
För Sunnersta innebär den upprustade anläggningen en möjlighet att låta de sportsliga framgångarna få fäste också i resten av organisationen.
A-lagets framgångar kan skapa intresse.
Ungdomsverksamheten kan fånga upp det.
Andralaget kan erbjuda en väg mot seniorfotbollen, medan tredjelaget ger äldre spelare en anledning att fortsätta.
Och mitt i allt detta finns Sunnersta IP som en gemensam mötesplats.
Det är inte bara tre herrlag på olika nivåer.
Det är delar av samma föreningsliv.
Champagnefotboll och ekonomisk verklighet
Det finns en nästan underhållande kontrast mellan Sunnerstas historia och den fotboll A-laget stundtals spelat under 2026.
För detta har inte varit ett lag som enbart överlevt genom organisation, disciplin och kamp.
Sunnersta har under perioder spelat en fotboll som varit direkt njutbar.
Kombinationsspel. Rörelse. Tekniskt skickliga spelare som vågar hålla i bollen, hitta ytor och spela sig genom motståndarnas lagdelar.
Stundtals ren champagnefotboll.
Och någonstans blir kontrasten nästan absurd.
För det är lätt att glömma att flera av spelarna som nu underhåller på den här nivån tillhörde samma förening när den spelade i division 5.
Det är inte någon helt ny spelargrupp som köpts in för att förverkliga en ambitiös elitsatsning.
Det är till stor del de gamla spelarna som blivit tillräckligt bra för att själva ta klubben dit.
Men det finns också en annan sida av framgången.
Ekonomin.
För i takt med att Sunnersta har klättrat har frågorna förändrats. Det handlar inte längre enbart om huruvida spelarna håller för nästa division.
Det handlar också om huruvida föreningen gör det.
Division 1 är en annan verklighet än division 2. Resorna kan bli längre. Kraven på organisation, administration och spelartrupp blir större. Kostnaderna följer med.
Samtidigt ska ungdomslagen fortsätta utvecklas, andralaget drivas vidare och den övriga verksamheten få de resurser den behöver.
För en förening utan de stora publikintäkterna och den kommersiella tyngden hos mer etablerade klubbar är ett avancemang därför inte bara en sportslig triumf.
Det är också ett ekonomiskt vägskäl.
Men när Upplands Fotbollstidning besökte Sunnersta tidigare under våren var beskedet från klubbledningen tydligt.
Man ansåg sig ha ekonomin för spel i division 1.
Det var ett anmärkningsvärt besked från en förening som då fortfarande bara befann sig under sitt andra år någonsin i division 2.
Det betyder förstås inte att ekonomin saknar utmaningar. Eller att ett eventuellt avancemang automatiskt skulle bli enkelt att hantera.
Men det säger någonting om hur föreningen själv ser på sin utveckling.
Att division 1 inte bara är en avlägsen dröm.
Det är en möjlighet man redan börjat förhålla sig till.
En annan sorts storklubb
Det är lätt att stirra sig blind på divisionstillhörighet när svenska fotbollsklubbars storlek ska bedömas.
Men vad är det egentligen som gör en förening stor?
Är det publiksiffrorna? Ekonomin? Historien? Antalet spelare som någon gång representerat ett allsvenskt lag?
Sunnersta har inte blivit Uppsalas största fotbollsförening genom sina två tredjeplatser i division 2.
Klubben är fortfarande förankrad i samma stadsdel. Samma föreningsliv. Samma lokala fotbollskultur som har burit den i generationer.
Men någonting har förändrats.
För där Sunnersta tidigare var ett av många namn i den uppländska seriefotbollen har föreningen nu blivit ett exempel på vad som faktiskt går att åstadkomma.
Ett A-lag som utmanar toppen av division 2.
Ett ungt andralag som kan konkurrera med de bästa lagen i den uppländska fyran.
Ett tredjelag där tidigare A-lagsspelare fortsätter representera föreningen, och som nu tagit steget upp i femman.
En växande ungdomsverksamhet.
En växande damverksamhet.
Och en nyrenoverad idrottsplats med utrymme för ytterligare utveckling.
Det är en bredd som gör Sunnerstas framgångssaga mer intressant än enbart de två senaste säsongernas tabellplaceringar.
För det finns många fotbollslag som någon gång lyckas få ihop en särskilt framgångsrik spelartrupp.
Det finns färre som samtidigt lyckas utveckla en hel förening omkring den.
Och kanske är det där Sunnerstas verkliga styrka finns.
För Daniel Baban är fortfarande lagkapten.
Adam Ledung och de andra spelarna från division 5 har fortsatt att utvecklas.
Oskar Lundqvist har gått från den uppländska lokalfotbollen till att utses till seriens bästa försvarare.
Carl Olingdal har lämnat A-laget, men fortsätter spela i klubbens färger och har varit med och tagit tredjelaget upp till division 5.
Samtidigt väntar nästa generation på sin möjlighet.
Vägarna har varit olika.
Men tillsammans berättar de historien om en förening som vuxit utan att behöva lämna sin identitet bakom sig.
Tredje gången gilt?
Någonstans finns det en särskild skönhet i den här sortens fotbollsberättelser.
Inte för att allting har gått enkelt. Inte för att framgången varit förutbestämd.
Utan för att den har tagit tid.
När Sunnersta för första gången nådde division 3 år 1992 var division 2 fortfarande en avlägsen dröm. När föreningen lämnade trean 1996 väntade nästan tre decennier innan man skulle få en ny chans.
När man spelade i femman 2019 var det knappast många som föreställde sig att samma klubb sju år senare skulle slåss om seriesegern i en nationell division 2-serie.
Ändå är det precis vad som har hänt.
Och även om säsongen 2026 inte slutade med det avancemang som under hösten faktiskt fanns inom räckhåll, är det svårt att betrakta året som något annat än ännu en bekräftelse på hur långt Sunnersta har kommit.
A-laget har nu spelat två säsonger i division 2.
Två säsonger som slutat med tredjeplatser.
Det är en märklig position för en förening som aldrig tidigare hade spelat på nivån. För vad som för bara några år sedan hade varit en närmast osannolik framgång kan nu börja uppfattas som ett otillräckligt resultat.
Det säger någonting om hur snabbt förväntningarna har förändrats.
Samtidigt har andralaget tagit en fjärdeplats i division 4. Tredjelaget har vunnit sin serie. Ungdomsverksamheten växer och förutsättningarna på Sunnersta IP har förbättrats.
Det är med andra ord inte bara ett herrlag som går in i 2027 med höga förväntningar.
Det är en hel förening som fortsätter att röra sig framåt.
Och kanske är det just här som Sunnerstas verkligt stora prövning börjar.
Det är en sak att överraska som nykomling. En annan att befästa sin position året därpå.
Men att komma tillbaka en tredje gång, när motståndarna vet vad man går för och förväntningarna inte längre går att ducka för, är någonting annat.
Då räcker det inte längre att vara den charmiga uppstickaren från södra Uppsala.
Då måste man vara bättre än sina konkurrenter.
Under två raka år har Sunnersta visat att avståndet till nästa nivå inte är särskilt stort. Men båda gångerna har den sista biten saknats.
Kanske är det bara ett tecken på att resan ännu inte är färdig.
För medan andra föreningar kan tvingas börja om när en generation spelare når slutet av sina karriärer, har Sunnersta redan börjat bygga någonting som sträcker sig längre än dagens A-lag.
Bakom trotjänarna finns nya spelare.
Bakom A-laget finns ett starkt andralag.
Och bakom de sportsliga framgångarna finns en förening som tycks ha vuxit i takt med sina ambitioner.
Den lilla klubben från södra Uppsala har blivit en av de stora utmanarna i division 2.
Men det kanske mest anmärkningsvärda är att dess utveckling inte längre går att sammanfatta med en enda tabellplacering.
För även om A-laget ännu inte tagit det sista steget har Sunnersta AIF redan åstadkommit någonting betydligt större än vad man kunde föreställa sig för bara några år sedan.
En förening med tre seniorlag på division 2-, 4- och 5-nivå, en växande ungdomsverksamhet och en idrottsplats rustad för framtiden.
Nästa år väntar klubbens tredje säsong någonsin i division 2.
Frågan är om det då är dags för herrlaget att ta det sista steget.
Tredje gången gilt?
Herrar Division 2 Norra Svealand
| # | Lag | M | V | O | F | +/− | P | |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 |  Skiljebo SK | 26 | 18 | 5 | 3 | +34 | 59 | |
| 2 |  Enskede IK | 26 | 17 | 4 | 5 | +19 | 55 | |
| 3 |  Sunnersta AIF | 26 | 16 | 6 | 4 | +43 | 54 | |
| 4 |  Ängby IF | 26 | 15 | 6 | 5 | +25 | 51 | |
| 5 |  Falu BS FK | 26 | 13 | 5 | 8 | +8 | 44 | |
| 6 |  Täby FK | 26 | 12 | 6 | 8 | +16 | 42 | |
| 7 |  IK Franke | 26 | 11 | 4 | 11 | +4 | 37 | |
| 8 |  FC Gute | 26 | 9 | 6 | 11 | 0 | 33 | |
| 9 |  Bollstanäs SK | 26 | 8 | 7 | 11 | -4 | 31 | |
| 10 |  Kungsängens IF | 26 | 5 | 11 | 10 | -9 | 26 | |
| 11 |  Viggbyholms IK FF | 26 | 7 | 4 | 15 | -23 | 25 | |
| 12 |  IFK Lidingö FK | 26 | 6 | 5 | 15 | -27 | 23 | |
| 13 |  Korsnäs IF FK | 26 | 4 | 5 | 17 | -36 | 17 | |
| 14 |  Helges IF | 26 | 2 | 4 | 20 | -50 | 10 |
